onsdag 29 januari 2014

Hur överlever Andreas i Vasa? Och vad händer om helgerna?

Ni undrar säkert hur jag mår här i Vasa? Det är helt okej.. Bor för tillfället helt ensam i en boxlägenhet, min vän är bortrest.. Då frågar sig folket, orkar Andreas gå ut? Det är minimalt, vantrivs något otroligt här i Vasa.. >_>
Trodde att jag kunde springa runt på krogen om kvällarna men mina öron pallar inte av det.. (tinnitus)
Kommer någon och ser efter mig till min lägenhet? Haha, nej.. I princip har jag haft ett besök under tiden jag har bott här, kanske några till + besöket av Jehovas vittnen, nästa gång tänker jag bjuda in dem!
Men har jag inga vänner här då? Joodå! Det har jag, bara att de bor tillsammans med sin partner, och då får man sitta där som tredje hjulet.. Och sen om man ska gå på pubben så kan jag inte gå med för jag har så många obligatoriska lektioner så man får inte missa en enda lektion.. (t.ex. arbets skyddskort, heta arbeten och dylikt.. Massa olika kort)
Men jag har det ändå ganska trevligt! Sitter inlåst i ett litet rum i foster ställning och ser på serier.. (Dexter för tillfället!)
Haha, nej men inte är det så dåligt ändå, studerar på öppna universitet på samma gång så jag har händerna ganska fulla! Att studera i två par skolor på samma gång tär på krafterna, och då man har lite extra tid är man otroligt lat och orkar inte röra sig..
Men för att inte tro att jag är en enstöring som hatar att vara social måste jag berätta att jag är konstant social när jag kommer hem! Om inte min kära vän Toffe hittar på bus, eller försöker hitta på djävulskap med mig/mot mig så vill Sabina vara social, och då jag har skyfflat bort dem båda så kommer de från jobbet och säger: Ajja bajja Andreas! Inte får du vara ledig, du ska jobba för brödfödan! Så då står jag vid min Favorit pub i dörren och hälsar alla varmt välkomna!
Jag älskar verkligen mina arbetskompisar! De är som en andra familj! Vi tar hand om varandra, och man kan förvänta sig ett gott skratt varje gång man kommer till jobb! Och jag gillar verkligen att umgås med er! Det är svårt att undvika en enda helg från att träffa er för ni är så härliga!

Det är viktigt att ha de som man tycker om nära sig själv.
Och då arbetet är avklarat, kärleken är avklarad, vännerna är nöjda och glada så är jag ännu inte befriad.. Då vill min familj umgås med en.. Ibland är det jobbigt för alla andra vill ha ens uppmärksamhet men ändå skönt att veta att de bryr sig om en.. Saken är den att jag ser livet som ett pussel.. Man kan inte bygga klart ett pussel utan att använda alla bitarna, och ni är mina bitar! Så för att jag ska må som bäst, behövs varje bit.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar